JOHANNES OCH HULDRAN

Sagan om människoynglingen Johannes och en skogens huldra. Musiken kommer från NORDISK NATURSYMFONI NR 2 ”JOHANNES OCH HULDRAN” och denna sats heter: DEN FÖRTROLLADE SKOGEN.

Tredje natten i skogskojan vaknade Johannes av att någon ropade på honom och bävande av en egendomlig upphetsning sprang han upp och gick ut. Skogen badade i det vita sommarnattsljuset och det doftade dagg och frömjöl. Något vitt stod i skuggan under en gran, lockande och kallande på honom -huldran!

Men när han försökte fånga henne flydde hon allt längre in i skogen och till slut hade jakten fört honom till en skogstjärn där han lade sig ner för att vila. Den lilla sjöns skönhet gick rakt in i Johannes själ och en darrande ro bemäktigade sig honom.

Sommarmorgon i skogen med linnéans svaga doft och porlet från en bäck, lövsalars fågelsång och glitter från en solbelyst tjärn – allt samverkar till en sällsam sommarens symfoni. Huldran, som länge betraktat den sovande, vithyllta människoynglingen, smög sig fram till honom från sitt gömställe och lät sitt hår röra vid hans panna och axlar medan hennes läppar lätt som blomblad berörde hans mun. Men därvid snuddade hennes ögonlock vid Johannes kind och han vaknade och såg rakt in i Animas ögon som var djupa och bottenlösa som en skogstjärn. Hans armar slöt sig kring henne och det var som att hålla den varma mullen i sin famn.

Johannes och huldrans älskogslek i den förtrollade skogen – livets skimrande höjdpunkt där ingen framtid finns och inget förflutet existerar – bara ett skälvande NU!