VID LIVETS KÄLLA

Näckrosen, denna skogssjöns vattenpärla och den mörka tjärnens ljusbärare, är ett märkligt exempel på livets komplexitet.

Långt nere i dyn finns roten, livssändaren och blommans själ. Från den och genom vattnet växer en stängel, uppåt mot ljuset. När strået når vattenytan då händer undret: livet förverkligar sig i den ljuvaste av blommor som öppnar sig mot solen.

Ett flerdimensionellt under har skett!

Så ock människan. Likt näckrosen kommer vi från det okända djupet och blommar upp mot samma sol. Manifesterade av samma kosmiska kraft, gnistrar vi av liv och lust, skrattar mot ljuset och famnar livet.

Ihur många dimensioner lever människan ochfrån v a r kommer hennes rottrådar?

På hösten vissnar näckrosens blomma och stängel, på livets höst kroknar människan och hennes hölje upplöses.

När det gäller näckrosen vet vi, utan att förundras, att någonstans i djupet finns ju roten kvar och när våren nalkas sänder roten en ny stjälk mot den blommande solen.

Den gamla blommans själ i en ny skrud!

Kära människobarn, var så säker att samma eviga och kärleksfulla livslagar också gäller för v å r själ! Dess längtan efter fysisk existens och kroppslig vår, sänder samma skapande lust efter ett nytt liv i en ny kropp.

Den gamla själen får en ny boning och går med nya minnen mot nya liv. Om och om igen blommar både näckrosen och människan, för att i en kosmisk trädgård, någon gång, någonstans, bli ett med ljuset!