Att förstå musik

Det här med att förstå musik, som så många säger sig inte göra, det är något som jag inte förstår. Vad finns att förstå???

Man förstår inte musikens innersta genom att veta hur en sonat eller fuga är uppbyggd, även om valet av form emellanåt kan ge viss fingervisning vartåt det bär så att säga...

Dessutom förstår vi inte livet, men lever gladeligen vidare ändå! Inte heller förstår vi till exempel kärlek, men är ändå väldigt tacksamma för att den emellanåt drabbar oss!

Varför då pretentionen att förstå musik, istället för att oförbehållsamt försöka ta den till sig!

Visst kan den förefalla obegriplig om den beskriver en mycket sammansatt eller märklig känslomässig upplevelse som Du själv inte haft. Men ändå, är det inte just det vi ibland stressar jorden runt för att finna ­p; nya upplevelser!?

En del av vårt släkte är formidabla konstnärer på att tillföra organismen hallucinatoriska droger. Andra, mer självförstörande amatörer, nöjer sig med statlig berusning genom systemets sortiment.

Jag ber härmed att få rekommendera musik, som visserligen kan bli vanebildande. Men abstinensbesvären är mildare och om man nu blir vaneförbrukare, så än sen...

Får jag rekommendera en gammal fin årgång: en nocturne av Debussy, en av musikhistoriens största gestalter och den moderna musikens fader! Ingen har som han lyckats förena det till synes omöjliga, både vad det gäller känslotillstånd och musikaliska begrepp!

Antingen ni nu befinner er lekamligen eller i fantasin vid havet: stirra nu oavvänt mot vågornas lek och ljusets spel i vattnet! Slappna av och låt er förledas, och jag kan lova er sköna hallucinationer av sjöjungfrur, som med sin sinnliga sång försöker locka och dra er mot det förrädiska djupet...