Får jag lov

När jag för en stund sedan retades med di dansnödiga, glömde jag fråga om kanske ni tillhör de som brukar gå ut och dansa?

Jaha... Ja, ja, så genant...

Då skall ni som belöning - eller straff - välj själv, få höra på ett musikaliskt intermezzo av sällsamt slag, ett dans- och passionsdrama i fem akter - nåja, sex, om medaktörerna så vill...

Scenen kan bestå av vilket danstillhåll som helst i vårt avlånga land. Det jag nu berättar om är nämligen en utbredd folksjukdom! Rekvisitan är som följer:

1. En myckenhet av vårbenta unga flickor - och äldre unga flickor!

2. Valhänta och trebenta unga män (män blir som bekant aldrig vuxna), vars driftighet ökar med antalet groggar...

3. Ett därför mycket stort antal groggar!

4. Ett dansband; låt oss på bästa dansbandsmanér kalla dem för: The Jigolos med Ellen-hela kvällen, eller något annat originellt...

Med upprepningens hela charm utför dessa ystert klädda scengångare sitt välbetalda ackordsarbete och sprider en härligt frivol stämning, inte olik den i ett tältmöte - jag talar då vare sig om tvåmanstält eller tältliknande dansblåsor, även om där också finns paralleller...

Lyssna nu på musiken "Dancing Tonight" och följ noga med i scenväxlingarna. Ni som har varit med förr vet ju vad som hända skall... Låt spelet ha sin början:

Akt 1: Den skyggblyga och nästan skoldansliknande inledningen, den hör ni redan i bakgrunden...

Akt 2: Sedan, efter komma-loss-groggarna - världens hålligång!!!

Akt 3: Vad kommer nu, om inte den närheta och fuktomslutande tryckaren, mmm... Åh, förlåt...

Akt 4: Så var det dags för sista dansen, eller om man så vill, sista chansen! Här inträder ett märkligt, för att inte säga sällsamt, informationsutbyte om färdvägar och allmän bostadsinformation... Svensken visar än en gång sitt stora sociala intresse och sin kärlek till medmänniskor...

Akt 5: Hemgång med tillbehör...