|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Föreningsdiktatur
Jag brukar skämta ibland och säga att det finns olika typer av förtryck runt om i världen: om man nu får skämta om så allvarliga saker.
Det finns militära och politiska förtryck, religiösa och nationella. Största faran i Sverige verkar för mig vara något som jag kallar föreningsdiktatur. Här måste man vara minst en grupp, för att få gehör för en åsikt!
Landet verkar vara styrt av politiska partier, arbetsmarknadens parter, nykterhetsföreningar, religiösa grupper, idrottsrörelser med mera. Vart tar den ensamma människan vägen med sina funderingar och åsikter? Måste man släta ut sin personlighet och sopa sina besvärande, privata tyckanden under mattan för att kunna passa in i någon förening eller något parti?
Mitt råd till er som känner det fel att behöva kompromissa med er övertygelse bara för att kunna passa in mellan stadgar och motton är: gå ur dylika föreningar, sammanslutningar, partier eller cirklar! Ni ger bara några maktmänniskor i styrelsen eller partitoppen en möjlighet att i ert namn begå saker och handlingar!
Själv vill jag till exempel ha en förnuftigare värld, där ordet livskvalitet betyder något. Det här fördömt tråkiga politiska samhället, önskar jag dit det växer kryddor!
En mera andlig värld vore på tiden. Med andlig menar jag då inte religiös, utan fastmer få ett bättre förhållande till tillvaron! För mig finns inget politiskt parti att rösta på och därför röstar jag inte alls, trots att det säkert är en avundsvärd rättighet vi har i detta land. Men att välja mellan pest och kolera är som bekant ett tvivelaktigt nöje, och friheten känns därigenom en smula beskuren.
Vi vilsna människor skall kanske bilda ett nytt parti, varför inte Prinsessan Tuvstarrs parti, ni vet, hon som förlorade sitt hjärta i en tjärn...