Förkrympt musikhistoria

Att lyssna på musik är att göra resor i tid och rum.

Resebyrån ANDROMEDA och dess emotionella guide idag, Ralph Lundsten, vill ge förslag till fem resmål i musikens förtrollade värld. Den mesta musik ni hör i denna kanal är en populariserad form av 1800-talets romantik, påplussad med ett jämnt trumdunkande och hysteriskt vrålande i svårnåbara tonlägen - vilket ofta hörs...

Texterna är ofta av den arten att om man utlät sig med dylikt tal utan musikbakgrund, så är det risk för lämplighetsundersökning! Därmed haver jag sagt att musik utan textelände nästan alltid är att
föredra!!!

Vi börjar vår musikaliska exkursion med en begåvad rödhårig krabat från 1600-talets Italien: Vivaldi och hans "Årstiderna". Vilken årstid ni hör här i bakgrunden, det talar jag inte om, det
får ni gissa själva. Och kan ni inte skilja på årstiderna, så arma er när ni går ut vinterklädd på sommaren eller sommarklädd på vintern...

I både det här musikexemplet och i nästa, får ni tänka er en förfluten tid, en glesbebyggdare värld utan bilavgaser, tågförseningar, "Dallas" och videovåld - ja, de hade inte ens elektricitet, i sanning en mörk värld efter mörkrets inbrott... Nöjena var kanske kyrkan och jakt - i varje fall låter det som om kyrkan var på jaktstigen i den här härliga "Messe Solennelle de Saint Hubert"!

Under andra hälften av 1700-talet skrev Wolfgang Amadeus Mozart en liten nattserenad "Eine Kleine Nachtmusik". Kanske tänkt att framföras under någon 1700-tals balkong, vilken förmodligen eller förhoppningsvis beboddes av någon täck jungfru. I annat fall neddimpte inte ljuva kärleksord, utan andra mera påtagliga bevis på brist på uppskattning!

Idag skulle samma jungfru, om nu den bet(ä)ckningen tillåtes, inte vara täck utan fräck! Förmodligen spillande askan från cigaretten på den stackars musikanten, skulle hon nedslänga en bodybuildad arm, uppdra honom på den förut nämnda balkongen och förklara att inga förspel behövs...

Nu har vi kommit fram till slutet av 1800-talet. Elektriciteten har kommit och de första tågen puttrar fram på sina rangliga spår. En fantastisk tid då tekniken syntes som människans befriare, framhejad och visionerad av författare som till exempel Jules Verne. Världsutställningar hade även öppnat dörren till andra kontinenter och gamla kulturer.

Om det var möjligt med tidsresor så är kanske Paris i slutet av 1800-talet en av de platser jag gärna skulle åka till! Där möttes på något sätt alla tider och alla ismer och jag skulle då få möta Debussy!!!

Alla de mystiska världar som dagens andliga giganter, sensotrippare, flummare och flumflummare försöker uppnå - med eller utan hallucinatoriska tillbehör - de världarna och mycket mer har Debussy redan beskrivit i sin musik! Jag kan bara råda er att lyssna på denna fantastiska människas musik...

Vi svenskar är ett generöst folk, inte bara mot andra utan även mot oss själva! Och som den gode svensk jag är, drar jag mig inte för att som femte och sista exempel föreslå mig själv! Under1900-talets andra hälft har elektriciteten börjat användas, inte bara till att lysa upp ohemtrevliga IKEA-hem, utan även till att skapa underliga elektroniska ljud med!

Hör här på "Happy Harold", en låt som ingen kommit på tanken att skriva under föregående århundraden. Och jag förstår dem, på sätt och vis.

Hur menar jag nu? Det här blev visst fel - fast på ett rätt sätt, hm, tjaa, hm...