Hej eller Nej

I dag talar de flesta om människans begränsningar i en våldförd värld, där framtiden redan är intecknad. Jag ryser, när jag hör dylikt tal!

I mitten på det gladare 60-talet, var jag med och skapade några arkitekturutställningar, bland annat en som hette HEJ STAD. Vi sa hej, till staden som livsform och ville visa på de förbättringar som borde till för att erhålla en god boendemiljö.

Idag skulle man först sagt nej stad, och sedan med minutiös noggrannhet räknat upp alla stadens nackdelar.

Negationer, protester, ockupationer och frontställning p; i en mycket militant tidsålder vill man inte uppnå samförstånd!

Man vet inte i en förhandling hur fort man skall kunna stranda den, och till och med quinnan, denna förståndiga och gudabenådade varelse, har snart uppnått sitt nya mål p; att bli lika dum som mannen!

Män, kvinnor, maninnor och ni andra, här kommer han, ELVIS, förebilden för en hel generation gitarrbärare.

När det blir allmänt känt att man skall sommarprata, dyker det märkligt ofta upp mer eller mindre bekanta med en skiva under armen och sägandes: Förresten, Du som skall sommarprata, här har jag en fantastisk låt Du bara måste höra... I de flesta fall utlovas ett långt och lyckligt liv om biten spelas, men när det gäller Elvis fick jag mera höra vad som skulle hända mig om jag inte spelade honom...

Av en slump befann jag mig på väg till Grand Canyon och var precis den kvällen i den förskräckliga staden Las Vegas, när Elvis hade sin sista stora premiär. Inte mådde han som bäst och inte var han som störst, men ändå, även en mindre bra Elvis är förmodligen bättre än det mesta i den genren. Och nog hade han utstrålning!

Publiken älskade honom, den kvinnliga delen andligen med honom p; tro mig, jag var där, såg, lyssnade och förvånades!