Himmelssegel
Tidlösa stunder, ögonblick av evighet!
Om man tänker noga efter - vilka stunder av ens liv har egentligen
givit stora och bestående intryck, vilket eller vilka ögonblick
skulle man helst vilja återuppleva?
Är det månne yttre framgångar eller roliga partyn - knappast!
Eller kanske den första förälskelsen, jordenruntresan eller
när Du fick Din nuvarande position - med löneförhöjning?
Nja, knappast det heller!
Den fulländade stunden är en lika oberäknelig som sällsynt
gäst, och dess närvarliga plötslighet i en till synes helt
alldaglig situation överraskar oss med sin oerhörda existensglädje
och sanslösa lycka!
Låt mig berätta om en sådan här stund av evighet
och lycklig harmoni!
För många, många år sedan låg jag på
en soffa och tittade på en gardin som svängde för vinden
i det öppna fönstret. Inget märkvärdigt med det, jag
har alltid haft en nära och bra relation med soffor, och gardiner
som böljar för vinden är betraktbarare än de flesta
svenska TV-program - för att nu ta till ordentligt...
Just den här soffan var ytterst ordinär och bar uppenbara spår
av ägarens dåliga ekonomi - inte heller den förut nämnda
gardinen som svängde för vinden skulle väckt avund hos
läsaren av "Sköna Hem"...
Med andra ord: jag var ung och jag var fattig, men soffan var allt min
och den stod i min första, ägandes bostad!
Ingenting störde mig denna högst ordinära dag, ingen eller
inget krävde min uppmärksamhet, utan soffan och jag kunde ägna
oss åt våra respektive roller! Utan att vara speciellt trött
låg jag bara där i en vilsam pose, med händerna under
huvudet och ögonen förlorade i fjärran genom gardinens
mönstrade vithet...
Då plötsligt hände det oförklarliga!!! Gardinen
var inte längre en gardin; i solen och vindens famn blev den ett
himmelssegel, som förde fantasins farkost framåt, utåt,
i ett oändligt universum!!
Själv blev jag tyngdlös och svävade i en ocean av
glädje och kosmiskt ljus!!
För en kort stund fick jag del av fulländningen, av
varats ofattbara skönhet!!
I ett kort ögonblick förstod jag allt som dessförinnan
varit fördolt...
För en mycket kort stund var jag livet -
och dess förklaring!!!
Sedan blev gardinen gardin igen... Visserligen en sådan som solbelyst
lekte i vinden en härlig sommardag, men den var inte längre
ett himmelssegel och jag var jag igen - ett från evigheten avgränsat
medvetande, som för en kort stund fått hemlig information från
en fördold värld!
Kära ni lyssnare, slut nu era ögon och sjunk in i denna transcendentala
musik, som är mitt musikaliska minne av denna händelse!
Kanske kommer då också ni att för en kort stund föras
till det gränsland där allt kan hända!
Må ni finna den fördolda värld som bara mycket sällan
lyfter sin slöja och visar på vad livet kan vara - när
det vill sig...
© Ralph Lundsten
|