Oväntat

Vi är så bundna vid vår fysiska kropp och vårt samhälles skrivna och oskrivna regelsystem, att vi på sätt och vis kan kallas för livstidsinternerade - i vår kropp, i vårt samhälle!

Detta tillstånd är minst sagt bedrövligt, och därför vill jag med er hjälp släppa fångarne loss...

Börja med att sluta era ögon och fylla hjärnan med en ljuvlig tomhet - det vet jag att ni är bra på, för att nu vanvördigt skämta lite grann...

I detta drömmarnas universum som en hjärna utgör, svävar likt stjärnor och galaxer era mest hemlighetsfulla önskningar och drömmar, men också era rädslor och mardrömmar!

Några av oss har stora, svarta hål därinne som suger till sig all glädje och positivism - i den fysiska världen finner man dessa mörkrets administratörer överallt: de kan sitta i försvarsutredningen, de arbetar ofta på Sveriges Radio... Inte så sällan blir de framgångsfulla kulturfascister - se bara inom musik och teater: ju djävligare, ju mer genialt. Sådan är slutsatsen, för de arbetar också som recensenter...

Med ljusets hjälp förpassar vi alltså dessa marvarelser och deras utsöndringar till lägre nivåer, där skuggorna hör hemma...

Fyll nu den inre rymden med ljus och kärlek och låt era förskrämda hemliga längtor och lustar komma fram i ljuset!

Se på dem med intresse, för de utgör en stor bit av Dig - de är Du, och Du är de!

Och de är kanske värda att bry sig om, att leva med och leva ut!!!

Men för att göra det, får vi nog allt ändra på våra invanda mönster och börja följa våra inre signaler!! Gör det, kära medvarelser, gör det,

Om jag i den här kanalen skulle göra något oväntat, så vore det väl att spela någon romantisk filmmusik - utan sång!

Har ni tänkt på hur mycket underbar så kallad instrumentalmusik det finns, som helt ignoreras av dagens popinfekterade plattmarodörer - under och över disk...

Istället för fortsatt diskbråk, rekommenderar jag dessa musikaliskt undernärda att söka läkare i tid - varför inte "Doktor Zhivago"...