På glömda stigar

Rån och väsen var mer än bara mystik och saga. De gav människan levnadsregler för hur hon skulle bete sig i naturen ­p; de var naturen personifierad! Om strömkarlen funnits kvar kanske ingen vågat förgifta vattnet, och om huldran stannat i skogen hade nog ingen kalhuggning skett!

De gav människan förnuftiga begränsningar på var hon inte fick misshushålla med jordens resurser!

Själv är jag född i en norrbottnisk by som heter Ersnäs. Jag växte upp i ett hårt arbetande bondesamhälle och tillhör de som minst av allt vill vrida klockan tillbaka; men ändå, något fanns där som vi har glömt bort ­p; en närhet mellan människor, mellan människor och natur, en glädje över mycket små ting och händelser, en insikt om att människan är av jord kommen och skall så ock förbli, hur mycket hon än skriker och rumsterar om på planetens yta!

Minns det bästa i det förflutna och förena det med en optimistisk framtidstro! Tänk på att Du kanske har levt förut, att det är Ditt arbete, Din längtan som nu går till spillo.

När Du står i ett gammalt hus eller ute i naturen, så tänk på alla de som varit där före Dig, levt, drömt, skrattat och gråtit, velat mycket och gjort en del, upplösts av tiden och ersatts av nya som levt och drömt...

På glömda stigar i förlorat land svävar likt dimslöjor gestalter från Landet Längesen.