Pseudolivat

Vi människor är bofasta jägare! Vi längtar efter äventyret, men föredrar vår bofasta trygghet. Detta skapar en svår komplikation i vår själ. Vi försöker döva vår äventyrslystnad med ting, och vår till synes trista vardag kompenserar vi med TVns och filmens möjligheter till pseudoliv. Där finner vi våra ställföreträdande hjältar och kärleksakrobater. Jag menar inte att det nödvändigtvis är fel att på det sättet "smaka" på andra liv än det vi själva lever. Jag tror till och med att en del av nutidsmänniskans globala förståelse kommer av just det: vår förmåga och möjlighet att identifiera oss med alla både möjliga och omöjliga roller - i TV-serier, i filmer, på teatrar med mera.

Genom tidningar som "Hänt i Damernas", frossar vi i kunglig grossess, vi går på baler, blir övergivna i det ena numret och återförenade i nästa!

Sedan har vi kändisarna - en del är kända för att de är intressanta, en del är intressanta därför att vi undrar hur i h-e de kunnat bli kändisar... Men det kvittar lika, vi lever med dem alla, vi samlar
på dem, smakar på hur de har det, och sedan spottar vi ut dem när eftersmaken blir besk! Och stoppar in nya i munnen...

De här damtidningarna har alltid förbryllat mig - ingen vill tillstå att de läser tidningar med dylikt innehåll, men med tanke på att inga läsare finnes har tidningarna en förvånansvärt stor upplaga! Kanske är det de stora förlagen som på solidariskt vis upprätthåller verksamheten, för att inte grafikerna skall bli arbetslösa...

Ja, så har vi TVn. Hur mycket mänsklig erfarenhet har vi inte fått av amerikanska serier och hur många goda extra sovtimmar har vi inte fått av di svenska! Av serier som "Dallas" och "Dynastin" har vi lärt oss allt om den legaliserade otukten! Har man bara inträtt i det äkta ståndet är det bara att stå på, alla är tillgängliga - liggami kallas det, ej att förväxla med bigami. Bigami, det är när man är olagligt gift med två motpartners. Liggami, då är man lagligt sammanvigd med en, men har tillgång till så många man orkar och hinner med - det tar ju tid att svepa drinkar och pumpa upp olja också...

Amerikanska och svenska serier skiljer sig på många punkter: de förstnämnda är fyllda av dramatiska motsättningar och problem, de senare av socialporr, jämmer och tristess.

I de amerikanska serierna ser man ofta bord dukade med läckerheter, men alla dricker bara drinkar! I svenska serier ser man på de medverkande vart maten tagit vägen, och man skulle önska, för underhållningens skull, att de fått i sig de amerikanska drinkarna...

Radion då, där pågår alltid i P3 ett evighetsprogram som ibland byter redaktör och titel, men i stort sätt kan man känna sig trygg och veta att alla känslor är under kontroll.

Det jämna trumdunkandet från vår tids gammeldans, avbryts då och då
av något popsnöre som delar med sig av sin tids innesikter...

I P2 analyserar man ihjäl musiken och i P1, där pratas det hela dagen, allvarligt och lagom djupsinnigt minsann...

Tacka vet jag Utlandsprogrammen - visserligen förstår jag inte vad de säger, men vilken signatur!!! Och det säger jag inte bara för att det är jag som gjort den, utan jag menar helt objektivt, om ni
förstår och om man säger så...

Lyssna själva... Släng tidningarna, stäng av TVn och följ med - ut i vida världen...