Regentligen

I Sveriges roliga historia intar naturligtvis Karl XII en central plats, och vore det inte för att skrattet lätt fastnar i halsen när det gäller vår krigarkonung, skulle många härliga uppsatser kunna citeras. Jag nöjer mig med att återge vad en familjeälskande liten flicka skrivit:

"Karl XII var ogift! Och mitt uppe i detta värsta elände dog han från sitt utmärglade folk!"

Med norskt bistånd, får man väl lägga till! Vi har dem att tacka för mycket: unionsupplösningen och Karl XII! Det finns rykten som gör gällande att kulan som fällde herr Karl kom från svenska sidan... Men det låter som en Norge-historia. Man skjuter väl inte på sina ledare, man kan möjligen skjuta skulden på dem...

I vår tid har man funnit på det mest utstuderade och djävulska straffet man kan tänka sig: Vi väljer dem till regering och riksdag!! Där kan de sedan få sitta och försöka överföra sin poetiska lösmynthet före valet till realpolitik efter...

Den sista historiska anhalten måste bli hos teaterkonungen Gustav<N>III. En rikligt begåvad människa, men med ett dåligt manus i handen!

Gustavs kärleksaffärer med båda könen är vittomtalade och man kan inte låta bli att undra över den förhoppningsvis omedvetna insikten hos denne observante skolelev som skrev: "Gustav III var lika skön och snillrik på båda sidorna..."

Ja, ja, ja, de barnen, hur väl känner de icke de vuxna...

Jag föreslår nu att ni letar fram era egna historieuppsatser från skoltiden och var inte för säkra - det är kanske någon av era uppsatser som vi här har citerat... Ni har säkert glömt bort hur fantasifulla och begåvade ni var som barn. Ni var inte alls som ni är nu... Tro mig!!!

Tro också på Spaniens kanske störste kompositör, Manuel de Falla, när han i "Kärlekens Trollmakt" beskriver hur skönt det där med kärlek är!

Inträd nu med vilsna fötter i det glömda land, där lek och förälskelse är en kär lek!!! Satsens namn är som sig bör "En kärlekslek"!