Strömkarlen

De gamla traditionerna gav spelrum för fantasin, och det fanns en mystik i vardagen som när som helst kunde slå ut i syner och varsel.

Även om människan den gången levde under knappa materiella villkor så riskerade hon inte att själsligt torkas ut som i våra dagar, nu när man i rationalistisk förenklingsiver till och med vill ta livet av den beskedlige tomten p; det sista överlevande och av kommersialism svårt sargade rået.

Det här att frånerkänna det förflutna alla värden är något vi dyrt kommer att få betala! Likt håglösa proteinbubblor, överstinna av information, vacklar vi själsimpotenta omkring i en värld fylld av kroppsnödiga bodybuildare och idrottsgalningar, primalvrålande terapeuter och statusnödiga vardagsrobotar.

Till Stockholmsoperans 200-årsjubileum 1973, komponerade jag musiken till Ivo Cramérs balett "Strömkarlen", och jag vill nu spela ett par avsnitt ur den musiken.

Porlande vatten har alltid satt fantasin i rörelse: bäckar, åar, älvar. Musiken kommer in likt solglitter på en vattenyta:sommaren sjunger!

Helt plötsligt hörs ett skratt, Näckens segervissa skratt: han har fört en jungfru ner i sitt rike. Hon, den bergtagna, längtar efter frihet och människornas värld...