Ting har personlighet

Mitt hus är inte bara rosa, det är också gammalt: från 1878!

Tycker inte ni som jag, att gamla hus har en personlighet? När man letar hus och får gå in i flera samtidigt, tänker man väl om inte förr på hur olika utstrålning hus kan ha!

Det finns hus med hemkänsla, otrevliga hus där man känner sig ovälkommen, opersonliga hus p; speciellt när de är nybyggda. Det är precis som om mängden levnadsöden impregnerat väggar, golv och tak. Kanske sätter människan sin prägel på tingen, i högre grad än hon är medveten om!

Det känns ibland som om gamla ting ville berätta något. Jag har till exempel i mitt torn en mycket gammal lampa. När man sitter och tittar på den är det som om sekler bakåt rullas upp för ens inre. En lampa med utstrålning, om man tillåts vara vitsig...

I varje fall tycker jag att ni som letar efter hus ska tänka på det här med husets personlighet och inte bara ränna runt och räkna garderober! Visa samma respekt för ett personligt hus, som ni skulle göra för en dito människa!

Och börjar ni rusta en gammal kåk, så gör det med största varsamhet och kärlek!

River ni ut ett gammalt fint fönster eller raserar en snidad sommarveranda, så minns detta: ni får den aldrig tillbaka och ett band till det förflutna har slitits av! Och vad huset sedan tycker om er, det törs jag inte tänka på!!!