Tredje gången gillt

Denna härliga sommardag, den 8:e juli, Anno 1989, sitter jag här för tredje gången och sommarpratar - det ni! Vem hade väntat sig det? Inte jag och inte ni - jaså, det hade ni, jaha ja, er kan man nog inte riktigt lita på - som tur är...

Men jag, som inte bara tycker att livet är en lek utan även en dans på rosor, vad har jag med min positiva livssyn i massmedia att göra? Tränga mig in bland hederligt månadsanställda, vardagsbesatta och fackanslutna reportrar, som förmedlar "jämmer, elände och sportnytt", för att nu citera en stor tänkare från tidigare sommarprogram - jag säger inte vem det var, för jag vill helst vara anonym...

Jag tycker verkligen om den här typen av program, där man på bästa sändningstid får härja fritt - i två timmar!!

Jag älskar att slippa bli emotsagd, gör inte ni det också? Hålla på att dividera med en omvärld som inte vet vem som vet bäst...

Men idag slipper jag det problemet och ni har glädjen att än en gång höra vad som riktigt är och var det kosmiska skåpet skall stå!!! Med andra ord, situationen skall utnyttjas för att höja den andliga nivån, var så säker!

Fast problemet är ju förstås att ni inte hör upp!! I tidigare program har jag kärleksfullt avskaffat det mesta av, skall vi säga, mindre charmiga samhällslekar som tråkiga kungahus, pop- och sportvansinnet, religiösa och politiska av- och företrädare! Jag har tillönskat arbetsmarknadens parter en spark i varslet och jag har lättsamt omöjliggjort alla svenska storhetsdrömmar, genom historiska odysséer av egenartat slag - sedda genom kloka barns ögon...

Men vad har det hjälpt!? Sitter ni inte fortfarande och lyssnar på hysteriska män i själsligt målbrott, som vrålar ut sin livsotillfredsställelse genom sportredaktionens kanaler?? Inte heller har ni skiljt Sverige och kyrkan från staten och istället börjat studera karmalagen, läsa poesi och lyssna på god musik - jag tänker då inte bara på min egen musik, utan även på den andra, vad han nu heter...

Och trots att vi lever i en ljus värld och i ett rikt land, så undrar jag om det någon annanstans finns så många välnärda domedagsprofeter och löneprocentrevolutionärer??? De har verkligen tid och råd att skylla sina personliga misslyckanden på motparten och naturligtvis att vara avundsjuka på varandra - det är väl någon omvänd form av livskvalitet de sysslar med, kan jag tro...

Men jag kanske inget skall säga, som sitter vid sidan om det etablerade - själv har jag ju ingen anställning, utan livnär mig på mina "psykiska defekter", om skämtet tillåtes...

Som kanske framgått av ovanstående ordgirlanger, så komponerar jag vacker och begåvad musik mest hela tiden!

Vi är väldigt få i mitt yrke, de flesta är döda och de hade det inte lätt när de levde heller: Beethoven hörde dåligt, Mozart skrattade konstigt och Schubert fick inte den han ville ha!!

Själv hör jag rätt bra, skrattar ganska normalt och de som velat ha mig har fått mig - åtminstone ibland...

Men jag har andra fel! Jag kan visserligen inte komma på något nu, men jag är säker på att även jag har någon skönhetsfläck...

Helt utan skönhetsfläckar är däremot min musik! Whao!!!...

Lyssna på den musikaliska soluppgången i "Garden of Delight", när den daggvåtsfräscha morgonen övergår i en härlig blåhimmelsk paradisdag och när solen, efter en ljuvlig sommardagsevighet, kvällar sig och lustfyllt sjunker ner i det oändliga havet - då sjunger livet!!!