Andromeda

Epilog 2014 – vad som sedan hände


Redan på 1990-talet började planering för att bevara min musikstudio Andromeda till eftervärlden.
Dåvarande chef för Musikmuseet (sedermera Musik- och teatermuseet, nu Statens Musikverk) Krister Malm arbetade hårt för att genomföra projektet: Synt- och elektronmusik­centrum kring Andromeda.
Både Krister Malm och hans efterträdare 2000, Stefan Bohman, ansåg att det bästa vore att studion fanns kvar i det ”rosa sagoslottet” och därmed inkluderades hela fastigheten Tollare 1:10 i Musikmuseets projekt. När sedan Stefan Bohman blev chef för Strindbergsmuseet, efterträddes han 2008 av Hans Riben, som innan dess varit Musikmuseets arkivarie med ansvar för bland annat den digra Lundstensamlingen.
Musikmuseets chefer tillsammans med Nacka kommuns starke man Erik Langby, har varit de drivande krafterna för detta museums tillkomst och 2005 kallade Nacka kommun till en presskonferens där museiprojektet: Ralph Lundstens Universe presenterades. Nämnas bör att kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth dessförinnan hade välsignat vårt museiprojekt!



Blomlinje

Men drömmen gick i kras ! ! !

Ett kvarts sekels drömmar och arbete krossades, när Erik Langby 2012 bytte jobb och Musikmuseets chef Hans Riben anno 2013 blev ”entledigad”, och de nya makthavarna inte var intresserade av ett Andromeda-museum.
De kunde dock tänka sig att plocka ner och arkivera studion…
Betänk vilken donation de tackade nej till! En tekniskt och visuellt exklusiv analog musikstudio, med en levande verksamhet i Sveriges mest omskrivna, fantasirika hus (ett Fantasy Center). Studion har varit i drift i över 50 år och innehåller flera unika synthesizers: Andromatic, världens troligen äldsta synt med polyfoni och sequencer, Kärleksmaskinen Dimi-S (skämtsamt kallad Sexofonen), ett slags emotionell lögndetektor, där man med känsloyttringar via hudkontakt skapar ljud och bild, Dimi-O där man kan spela i tomma luften framför en kamera och ”se” ljudet på en bildskärm, eller i valfritt tempo avsöka och variera inprogrammerade toner och kluster och därmed skapa atonala tonföljder och avancerade grafiska partitur. På min hemsida www.andromeda.se är såväl hus som studio och synthesizers dokumenterade. Mitt hem, studio och min musik är en slags sällsam helhet och kan skämtsamt falla under devisen ”ett liv i synt” eller ”otakt är världens lön”!

I begynnelsen…

Andromeda bild- och Elektronmusikstudio startades i liten skala år 1959, i en kall och oeldad sommarstuga och mötte sitt öde på sin 55-årsdag 2014 i träslottet Frankenburg. Det var sommaren 1970 jag inköpte detta då förfallna kråkslott, som rustades upp till ett av Sveriges mest kända och avfotograferade hus, även kallat ”det rosa sagoslottet”.
Hela den långa tiden (55 år) sparade jag allt av allmänt intresse för att skänka det till Musikmuseets Lundstensamling!!!
Ingen musikinstitution har under åren visat något intresse för att stödja studion eller museiprojektet, trots att en statlig elektronmusik­utredning tidigt konstaterade att merparten av all svensk elektron­musik kommit från Andromedastudion!!!
Grusade museiförhoppningar tvingade året 2014 fram ett avyttrande av fastigheten. En epok gick i graven på grund av sedvanlig kollegial avundsamhet och kulturell omdömeslöshet av tanklösa makthavare (de har bland annat funnits på Fylkingen, EMS, Föreningen Svenska Tonsättare (FST), STIM, Musikaliska Akademien, Konstnärsnämnden, Statens Musikverk, Ps och TVs musikredaktioner).
Skapandet har varit min personliga frihet, glädje och lycka, och jag är naturligtvis inte den enda egensinniga upphovsman som mötts av motstånd och oförståelse – livet är trots allt fullt av viskösa stoppklossar.
Makt brukar korrumpera och mycket ont kan säkert sägas om makt­fullkomliga män, men på senare tid har kvinnans jämlikhetssträvan burit frukt – ”quinnan har snart uppnått sitt nya mål, att bli lika dum som mannen”. Många av de stoppklossar jag under senare år har mött i min verksamhet, har överraskande nog varit av det täcka könet.

Må minnet leva!

Må minnet av Det rosa sagoslottet,

Andromeda Bild- & Musikstudio

och museidrömmarna om

Ralph Lundstens Universe

vila i frid!!!


PS: Ett ko(s)miskt avslut på denna sorglustiga tillställning, är väl följande japanska tecknade serie av Harukichi från 2013, som avslöjar att undertecknad egentligen är en rymdvarelse som nu försvinner till andra världar – måhända till Andromeda! DS.

DJ-katten Gosshie möter en rymdvarelse (pdf, översatt till svenska av Daniel Ahlgren)